Skällviks kyrka

Skällviks kyrka är en kyrka i Norrköping. Adressen är Skällviks kyrka 1, 61497 Söderköping. Här finns toalett och parkering.

Hitta hit

Närmaste hållplats: 🚌 Skällviks kyrka 500 m · 🚌 Yxeltorp 1,3 km

• ✓ toalett
• ✓ parkering

Beskrivning

Socken och bygd Skällviks kyrka är belägen på en låglänt del av Slätbakens södra strand, två mil öster om Söderköping. Sockennamnet är känt från 1289 som Skyeldawik. Till socknen hörde under medeltiden en betydande del av Östgötaskärgården, även om ett kapell med namnet S:ta Anna uppfördes vid slutet av medeltiden. Skärgården räknades från 1500-talet som en egen socken även om gränserna mot den gamla moderförsamlingen Skällvik var oklara och ändrades. Även om Skällvik ansågs som pastoratets moderförsamling fram till 1912 bodde kyrkoherden på Korsnäs prästgård med nära sjöväg till S:t Anna kyrka. Pastoratets komminister bodde i Fängtorp i Skällvik. Från 1919 blev Skällvik en del av Mogata pastorat och en ny prästgård byggdes i omedelbar närhet till Skällviks kyrka. När S:t Anna, Skällvik, Mogata och Börrum blev ett pastorat 1962 blev prästgården i Skällvik överflödig och byggdes om till församlingshem. Den avyttrades 2012. De fyra församlingarna i S:t Anna pastorat blev en församling 2002 och uppgick 2010 i Söderköping S:t Anna församling. Förutom jordbruket har det i Skällvik också funnits en del bergsbruk. Brytningen av järnmalm i Nartorp pågick till 1927. I omedelbar närhet till Skällviks kyrka finns den gamla kyrkskolan från 1880-talet, använd för detta ändamål till början av 1960-talet. Här finns också en byggnad som tidigare använts som hembygdsmuseum. En kilometer rakt väster om kyrkan, vid Yxeltorpsviken, ligger en ruin av en medeltida borg som brukar kallas för Skällviks gård eller borg. Den är känd från ett brev från biskop Bengt Birgersson i Linköping, utfärdat den 12 juli 1287. Borgen var i biskopens ägo, men övertogs i början av 1300-talet av kung Birger Magnusson. Borgen förnyades på 1320-talet efter att ha raserats i efterdyningarna av Nyköpings gästabud. På 1360-talet kom Skällviks borg att raseras. En större utgrävning gjordes 1905 och nya utgrävningar har gjorts på platsen under 2010-talet. Stegeborg på holmen i Slätbaken kom att överta rollen som de makthavandes borg på den strategiskt viktiga platsen vid inloppet till den betydelsefulla handelsstaden Söderköping. Den äldsta delen av borgen är det fyrkantiga tornet i sydöst, uppfört på 1200-talet. En bostadsborg tillkom under 1300-talet, men byggdes ytterligare ut under riksrådet Ivar Axelsson (Tott), fogde på Stegeborg från 1472 till 1487. Under dennes tid uppfördes det runda tornet, som delvis ännu finns kvar. Stegeborg kom i kronans ägo och användes under Gustav Vasas tid som ett av flera kungliga residens. Här föddes 1537 sonen Johan, sedermera kung Johan III. Kungen tycks under sitt liv ha haft en särskild känsla för sin födelseplats och bodde ofta på Stegeborg. Kungens dotter Anna bodde på Stegeborg fram till 1598. 1622 förlänades slottet till Gustav II Adolfs svåger pfalzgreven Johan Kasimir som underhålls- och pantlän. Johan Kasimir och hustrun, kungens syster Katarina, kom att bli kvar på Stegeborg. Här växte deras son Karl Gustav upp, sedermera kung Karl X Gustav, och här uppfostrades under en tid den unga drottning Kristina. Efter Johan Kasimirs och Katarinas yngre son Adolf Johans död 1689 kom länet att dras in till kronan och Stegeborgs slott förlorade sin rang av kungligt residens. Slottet präglades av tilltagande förfall och bränder och användes som stenbrott. Det blev statligt byggnadsminne 1901. En ny mangårdsbyggnad, som idag kallas för Stegeborgs slott, uppfördes 1806 av dåvarande ägaren Werner Detlof von Schwerin. Kyrkobyggnaden Det finns ytterst få 1500-talskyrkor i Sverige och få som bär en tydlig prägel av renässansen. Gustav Vasas tid var något av en kulturell och kyrklig istid i Sverige. Ett stort antal kyrkor försvann. Några kom till under Johan III:s tid som kung, efter år 1569. Där finns S:t Jacob och S:ta Klara i Stockholm, och Skällviks kyrka. Skällviks kyrka är troligen från 1300-talet, och byggdes ursprungligen som en salkyrka med rakslutet kor. Byggmaterialet utgjordes av tegel och gråsten. Men den kan inte heller kallas för en ordinär sockenkyrka med tanken på den kyrkliga och världsliga elit som vistades i kyrkans närområde och dess anknytning till närbelägna Stegeborg. Ett tecken på detta är den höga takresningen och de blinderingar som finns på kyrkans östra gavelröste. Där finns likheter med S:t Laurentii kyrka i Söderköping och Vårfrukyrkan i Skänninge. Skällviks kyrka kom att helt förvandlas genom den stora ombyggnaden på Johan III:s initiativ 1590–93. Övre delen av långhusets murar togs ner, vilket stympade östväggens blinderingar. Ett centraltorn byggdes upp, stöttat av fyra pelare. Korsmitten fick ett högt kryssvalv. och grunda korsarmar med tunnvalv byggdes åt söder och norr,. vilket förvandlade den till en centralkyrka med kryssvalv och fyra korsarmar. I tre hörninrättades sidokapell med gravvalv. Sannolikt försågs också kyrkans väggar med kalkmålningar. Varför ser då kyrkan ut som den gör, och finns det en verklig förebild för dess arkitektur? Det kulturella skede som brukar kallas för renässansen formades under 1400-talet i norra Italien. Eftervärlden har sett det som en stor omvälvning, inte minst på arkitekturens område. I Italien var detta en tid av omfattande kyrkobyggande. I tidigare beskrivningar har Badia Fiesolana nära Florens pekats ut som en förebild till Skällviks kyrka, men detta är mindre troligt. En viktig person i tiden var Leon Battista Alberti (1404-1472). [EN1] Denne mångsidige man, som inte bara var arkitekt utan också författare, poet, präst, språkforskare och filosof var verksam för en rad italienska furstar vid mitten av 1400-talet. Bland hans verk kan nämnas fasaden till kyrkan Santa Maria Novella i Florens [EN2] men framför allt två berömda kyrkor i staden Mantua: Basilica Sant’ Andrea och San Sebastiano. San Sebastiano invigdes 1529, men blev aldrig riktigt färdig. Några kolonner i fasaden mot gatan byggdes aldrig upp. Ingen vet hur Alberti tänkt sig att den färdiga kyrkan skulle bli. Kyrkan ligger förhöjd över gatunivån, kryptan var tänkt som gravrum för furstefamiljen Gonzaga, som styrde och ställde i Mantua vid denna tid. Här är en verklig centralkyrka, med fyra korta korsarmar. I korsarmarna finns runda fönster, och centralrummet är ett stort kryssvalv. Resningen i rummet är mycket högre än i Skällvik – men å andra sidan finns det inte någon tornspira! Det är troligt, att Johan III själv ägde Leon Battista Albertis bok ”De Re Aedificatoria” och att vi här kan se länken mellan kyrkan i den italienska furstestaden, och kyrkan vid Slätbaken. I Stegeborgs slotts norra länga fanns ett slottskapell. Där lär den snidade träknopp som numera finns i Skällviks kyrkas kryssvalv en gång ha suttit. På slottet var den troligen fäste för en ljuskrona. Den sattes upp i slottskapellet 1589, och överlämnades till Skällviks kyrka 1731 när slottskapellets inventarier skingrades. Skällvik kan kallas för Sveriges äldsta centralkyrka – en typ av kyrkorum som blev vanlig framför allt i städernas stora kyrkor från mitten av 1600-talet. Sakristian tillkom troligen i samband med den stora ombyggnaden på 1590-talet, medan vapenhuset tillbyggdes på 1700-talet. 1900-talets restaurering I mitten av 1900-talet befann sig Skällviks kyrka i ett mycket dåligt skick. Kyrkan hade uppvärmts med kaminer. Det var svårt att få kyrkan varm under vintern, så gudstjänsterna ägde rum i skolhuset. Genom sin belägenhet har kyrkan haft ständiga problem med svag grund och sprickbildningar och man började planera för en restaurering. En mycket genomgripande restaurering ägde rum 1955–1956 under ledning av arkitekten och professorn Erik Lundberg (1895–1969) och arkitekten Ernst Auby (1921–1994). Syftet med restaureringen var förutom att säkra kyrkans framtid genom stabilisering och tekniska installationer att försöka återställa renässanskyrkan i möjligaste mån. Den befintliga orgelläktaren monterades ned och en betydligt mindre läktare byggdes upp med tillvaratagande av äldre kolonner och läktarbarriär. Interiören försågs med kalkstens- och tegelgolv och nya bänkar installerades. Sidokapellens takfall sänktes, och fönster öppnades upp. Den tjocka putsen på yttermurarna ersattes med tunn, gulvit slamning. Tornspiran hade tidigare varit spåntäckt och yttertaken skifferklädda. Dessa fick nu kopparplåtstäckning. Restaureringen kostade ca 300 000 kr i den tidens penningvärde och var en stor ansträngning för församlingen, som då hade 640 invånare. Man hade samlat länge i en restaureringsfond med bidrag från syförening, kollekter, visningar och vykortsförsäljning. Men en betydande del fick ändå lånas och det ledde till att Skällvik fick betala landets högsta kyrkoskatt med 3 kr under en tid. Vid restaureringen upptäcktes att fundamentet till tornspiran vilat direkt på mittvalvet, vilket fick lokaltidningen Östergötlands Dagblad att rubricera en artikel: ”Kuslig upptäckt i Östgötakyrka. Felbyggt valv katastrofhot för besökare”. Restaureringsinsatserna fullbordades 1964 när kyrkans värdefulla 1700-talsorgel renoverades och fick en ny placering ovanpå det gravvalv som tillhört herrgården Degerhov. De andra gravvalven tillhörde Stegeborg (nordöst) och Herrborum (sydöst). Problemen med sprickbildningar har följt kyrkan ända till nutid. Sommaren 2020 fick vapenhuset södra vägg nya försträvningar av timmer som förhoppningsvis kommer att göra att problemen inte förvärras. Inredning och inventarier Altartavlan skänktes till kyrkan 1664 av Elsa Elisabet Brahe på Stegeborg, hustru till hertig Adolf Johan. Huvudmotivet är Korsfästelsen. Till altartavlan hör också en mindre del med motivet Nattvarden. På korets norra sida hänger en tavla med motivet Kristi Uppståndelse, som tidigare varit placerat ovanför korsfästelsebilden. Stilen är naiv och expressionistisk. Altaret är uppmurat 1956 med en äldre altarskiva av kalksten, som påträffades som trappsten till vapenhuset. Tavlan på norra väggen med Kristus på korset skänktes till kyrkan 1798 av kammarherren och riddaren Knut Leijonhufvud på Hösterum i Mogata socken. Den hade inköpts i Italien av dennes svärfader överstelöjtnanten greve Carl Sperling. Predikstolen med tillhörande ljudtak skänktes till kyrkan 1661 av ståthållare Isac Enfelt och hans hustru Catharina Prytz. Målningen tillkom 1679 och den nuvarande färgsättningen framtogs i samband med renoveringen 1956, då även trappan tillkom. Av medeltida skulpturer i kyrkan finns ett helgonskåp bevarat som numera finns uppställt i sydöstra sidokapellet. 1829 stod det i vapenhuset. Helgonskåpet är ett nordtyskt arbete med dubbla dörrar, varav den yttre högra dörren saknas. Huvudmotivet är en skulpterad madonnabild, som [EN3] kallats för ”en av vårt lands intressantaste exempel på den internationella gotikens sköna madonnor”. Dörrarna är försedda med målningar av S:ta Dorothea, S:t Olof och S:ta Birgitta. Helgonskåpet restaurerades 1956. Då borttogs en övermålning i naturalistisk stil som troligen utförts 1905. Under övermålningen fann man den medeltida undermålningen med konturer, draperiveck och anletsdrag. Det är denna skissartade framställning som idag präglar helgonskåpets dörrar. På sockeln finns fem påmålade kronor. Dopfunten av sandsten ska ha kommit från slottskapellet på Stegeborg och är sedan renoveringen 1956 placerad under läktaren i väster. Den är exakt daterad genom sin inskription, den 12 mars 1607. På norra väggen mellan fönstren hänger sedan 1989 en modell av den kyrkbåt som användes av skärgårdsbefolkningen vid färd till kyrkan. I nordöstra sidokapellet finns en medeltida stol med armstöd, som brukar kallas för biskopsstol. Epitafiet i sydöstra sidokapellet erinrar om hertig Adolf Johans hovpredikant Georg Hjort (1639–1672). Begravningsvapnet med den rustningsklädda mansfiguren erinrar om samme furstes stallmästare Johan Kriegh, avliden 1666. Golvuret skänktes 1857 av församlingens kyrkoherde Jacob Berggren (1790–1868). Denne hade varit legationspredikant i Konstantinopel och hade företagit långa resor i Orienten och Ryssland. Kyrkans orgel är en klenod i stiftet, en av fem bevarade orglar av orgelbyggaren Jonas Wistenius (1700–1777), Linköping. Den största och bäst bevarade Wisteniusorgeln finns i S:ta Gertruds kyrka i Västervik. Orgeln i Skällvik byggdes 1762. Det är ett typiskt exempel på Wistenius’ orgelstil med en manual och bihangspedal, omkring tio stämmor och en fasad av barockkaraktär. Orgeln hade kort oktav, ett ålderdomligt drag. Klangen i Skällvik anses färgstark och karaktärsfull. Det var en gåva från översten och riddaren Werner Detlof von Schwerin på Stegeborg. En större ombyggnad gjordes 1862 av Anders Peter Kullbom, Linköping då några stämmor förändrades och orgeln moderniserades. Orgel renoverades 1963–1964 av bröderna Harry och Valter Moberg, Sandviken, då den ursprungliga dispositionen återställdes. Efter renoveringen skrev den sakkunnige kontrollanten, domkyrkoorganist Gotthard Arnér, att orgeln ”för nya generationer torde kunna vittna inte bara om sin ursprungliga mästares skicklighet utan även om dagens framstående efterträdare, som gjort en utomordentlig insats och visat sig vara värdiga efterträdare inom orgelbyggnadskonsten”. Intressant nog visar det sig att denna orgel inte är den första. I sockenstämman i Skällvik 1745 hade organisten Sven Månsson beviljats avsked. Det hade befunnits okunnig i skötseln av orgeln och inte kunnat spela på två av stämmorna. Han kunde få tillbaka sin tjänst om han fick ”directeuren Knölekes approbation” men han ville inte genomgå någon prövning. Vid prostvisitation i augusti 1859 såldes ett par pukor som sedan länge funnits i kyrkan. Den medeltida gravhällen vid sidan om dörren till vapenhuset har tidigare varit placerad inne i kyrkan men flyttades vid 1950-talets renovering ut till kyrkstallet. 2004 återfick den sin plats i kyrkan. Den fragmentariska inskriften talar om att den lagts över ”Ulvidh i Boda”. Gården torde vara Ulvebo i Skällvik. Kormattan är komponerad 1956 av Barbro Nilsson och vävd av AB Märta Måås-Fjetterström i Båstad. Den äldsta av kyrkans mässingsljuskronor är från 1700-talet. Den är gjord för sexton ljus och hänger närmast läktaren. Av de övriga är en från 1700-talet, en från 1899 och två skänktes 1958. I kyrkorummet finns sex ljusplåtar av mässing med rester av försilvring från 1600-talet. I kyrkan finns mässhakar och antependier för alla brukliga liturgiska färger. De äldsta är en röd mässhake och ett rött antependium skänkt av generalmajor Göran Gyllenstierna på Torönsborg 1735. Den svarta mässhaken är från 1787. Övriga mässhakar har skänkts och inköpts från 1950-talet. En nattvardskalk med patén av förgyllt silver från 1650, skänkt av Gustav Posse och Maria Eleonora Banér. En oblatask skänktes 1660 av Ebba Elisabet Brahe. En brudkrona av förgyllt silver i renässansstil med dubbla kronringar är från slutet av 1500-talet. Kronan väger nästan 1 kg. Brudkronan är prydd med små figurer med mans- och kvinnoporträtt. Enligt traditionen föreställer porträtten kung Johan III och drottning Katarina Jagellonica, och kronan skall ha skänkts till Skällviks kyrka av parets dotter prinsessan Anna under hennes tid på Stegeborg på 1590-talet. Brudkronan renoverades senare av guldsmeden Paul Zackun, verksam i Norrköping 1722-1750. En modern brudkrona skänktes till kyrkan 1964. Klockstapeln ombyggdes 1754. Den stora klockan är från medeltidens slutskede, ursprungligen gjuten 1492 men sprucken, och omgjuten 1792 av Anders Billsten i Norrköping. Lillklockan sprack vid kungsringningen efter kung Adolf Fredrik, och omgöts 1771 av Elias Annell i Norrköping och 1927 av M. och O. Ohlsson i Ystad. Källor [EN4] Antikvarisk-Topografiska Arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet, Stockholm Östergötlands museums arkiv. Skällviks församlings kyrkoarkiv, förvarat i Riksarkivet (Landsarkivet) i Vadstena. Alm, Göran: ”Kyrkokonsten” i Signums svenska konsthistoria. Renässansens konst. Signum, Stockholm 1996. Cnattingius, Bengt, ”Altarskåpet i Skällvik” i Fornvännen 1956\. Danielsson, Arne: Skällviks kyrka. Fem upplagor i serien Linköpings stifts kyrkor 1960-1992. Erici, Einar och Unnerbäck, R. Axel: Orgelinventarium. Bevarade klassiska kyrkoorglar i Sverige. Proprius förlag, Stockholm 1988. Hovstadius, Barbro: Brudkronor i Linköpings stift : förvärv, form och tillverkning intill år 1800. Nordiska Museet, Stockholm 1976 Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2003, av Östergötlands länsmuseum. Lundberg, Erik B.: Stegeborgs slott. Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien, Stockholm 1964. [EN1] Den vanlige turisten har inte kännedom om detta. Skriv du de senaste rönen rakt på. Lägg Signum i litteraturförteckningen. [EN2] Räcker nog med Santa Maria Novella och kyrkorna i Mantua [EN3] Till litteraturförteckningen [EN4] Renodla källor och litteratur på sedvanligt sätt, inte i löptext.

Kommun

Norrköping

Typ

Kyrkor i Norrköping

Koordinater

58.43235, 16.58880

ID

fkh0q28qma · även Wikidata Q10670923

I närheten