S:t Anna kyrka

S:t Anna kyrka är en kyrka i Söderköping, byggd 1821. Adressen är Sankt Anna kyrka 1, 61498 Sankt Anna. Här finns toalett och parkering.

Hitta hit

Närmaste hållplats: 🚌 S:t Anna skola 90 m · 🚌 Stenbrinken 380 m

• ✓ toalett
• ✓ parkering

Beskrivning

Kyrkorna i S:t Anna Socknen S:t Anna socken består av en vidsträckt skärgård med närliggande fastlandsområden. De största öarna är Yxnö och Norra och Södra Finnö, där de två förstnämnda genom landhöjningen numera växt samman med Lagnö och Gränsö. 1975 öppnades bron över Lagnöströmmen. Förutom lantbruket har fiske och sjöfart varit viktiga för S:t Anna-bornas försörjning. Redan vid biskopsvisitationen 1666 förbjöds fiske på söndagar. Fisket var länge för husbehov men i slutet av 1800-talet började fångsterna också gå till avsalu. De tre stora herrgårdarna Torönsborg, Herrborum och Engelholm har länge spelat en viktig roll i bygden. Under 1900-talet växte en turistnäring fram i bygden. Efter 1960 började ett stort antal fritidshus att byggas. En del av dessa har blivit åretrunt-boenden. Samtidigt har den fasta befolkningen minskat. 1845 var befolkningen 2442 personer men hade 1945 minskat till 1503. År 2022 var antalet fastboende 682, men befolkningen ökas till mer än det tiodubbla under sommaren. Sockennamnet kommer av kyrkan. Sankta Anna, jungfru Marias mor och således Jesu mormor, är inte omnämnd i Nya Testamentets kanoniska böcker. Vördnaden av Anna stod på en höjdpunkt under senmedeltiden. Hon är skyddshelgon för bland andra ogifta kvinnor, hustrur, kvinnor som vill bli gravida, mor- och farmödrar, ryttare och gruvarbetare. Däremot finns det ingen koppling mellan Anna och sjöfarande, som påståtts i många sammanhang kring S:t Anna kyrka. Även om kyrkobyggnaden var äldre var det inte förrän 1537 som Gustav Vasa gav löfte om att skärborna fick ”epther thenne dag måge och schole beholle same Capell for theris rette socknekirke och late therutinnen messe, predige, christne theris barn, wige Bruder och anneth hvad Christendomen tillyder, ligesom udi andre Socknekirker”. Från denna tid kan man räkna S:t Anna som en egen församling. Kopplingen till Skällvik fanns kvar länge. 1912 blev S:t Anna ett självständigt pastorat. Kyrkoherden i pastoratet Skällvik och S:t Anna bodde på Korsnäs, på Gropvikens södra sida. Den låg endast 3 km fågelvägen från S:t Anna mot 11 km från Skällvik. Därför ansvarade kyrkoherden för S:t Anna. Korsnäs bibehölls som prästgård för S:t Anna vid pastoratets delning. 1945 byggdes en ny prästgård för kyrkoherden 300 meter norr om stora kyrkan. Den var i bruk som prästgård till år 2000 men är numera såld till privatbostad. Kring stora kyrkan har bildats ett litet sockencentrum, med kyrkskolan från 1902 som ännu är i bruk för sitt ändamål, numera utbyggd till en modern skola och förskola. Det gamla församlingshemmet byggdes 1933. En ny ekonomibyggnad norr om kyrkan uppfördes 2020 och ett nytt modernt församlingshem invigdes i början av 2025. Från 1962 omfattade pastoratet också Börrum, Skällvik och Mogata. 2002 blev de fyra församlingarna i pastoratet en enda, och från 2010 uppgick de i Söderköping S:t Anna församling, omfattande sju gamla kyrksocknar. Gamla kyrkan Den gamla kyrkan är belägen norr om landsvägen och är sedan 1973 åter i bruk för gudstjänst, även om den idag framträder i ett något stympat skick. Enligt en inskription på kyrkans mur, som inte längre är synlig, invigdes kyrkan andra söndagen före Mikaelidagen år 1521 av biskop Hans Brask. Det finns några historiska källor som ger fler ledtrådar. Vi har nämnt Gustav Vasas brev. Ett annat är ett gåvobrev från ett donationsbrev från den 12 december 1383, då Katerina Niclisadotter upplät och skänkte hela hemmanet Bovasteboda (numera Bostebo) i Skällviks socken, till plats för kyrka och prästgård. Om någon kyrka inte byggdes, skulle gåvan återgå. Det är helt klart att en kyrka verkligen kom att byggas i Bostebo och även den nya kyrkan kom att placeras inom detta hemmans gränser. När arkeologiska undersökningar företogs i den gamla kyrkan 1965 gjordes flera myntfynd, som ger mer tydliga bevis på hur gammal kyrkan är. Två penningar av mecklenburgsk typ från 1300-talets senare del fanns bland myntfynden, liksom två penningar med S:t Eriks bild och ett mynt daterat 1498. Således kan vi anta att kyrkan var i bruk under 1300-talet. 1779 hölls laga besiktning av häradsrätten på den gamla kyrkan. I kyrkan fanns 26 bänkrader på kvinnosidan, två mindre på manssidan och 13 bänkar på läktaren. Fönstren var små, vilket gjorde kyrkan mörk. Det var särskilt trångt i koret. Det klagas över att kyrkan var fuktig och trävirket i kyrkan var fördärvat av röta. Kyrkans textilier var angripet av mögel. Inte ens en fjärdedel av församlingsborna fick plats i kyrkan. En av S:t Annas stora jordägare, riksrådet greve Göran Gyllenstierna på Torönsborg väckte genom sitt ombud vid detta tillfälle tanken om att skänka en ny tomt till en ny kyrka. Det rådde delade meningar, där socknens bönder ansåg en nybyggnad på ny plats för dyr. Kyrkogården ansågs dock helt otillräcklig. Synerätten ansåg att den gamla platsen var helt olämplig för ett nybygge, och att en ny kyrka skulle byggas på ny plats. Ovanför altaret fanns en kalkmålning föreställande den yttersta domen. Denna målning var fullt synlig långt in på 1900-talet. Jonas Rhezelius bild från 1634 återupptäcktes i Kungliga Biblioteket i början av 1900-talet av bibliotekarien greve Carl Magnus Stenbock och en kopia överlämnades 1912 av denne till S:t Anna kyrka, där den hänger i sakristian under läktaren. Äldre beskrivningar av kyrkan nämner ett torn, som 1753 ansågs mycket bristfällighet och som skulle tas ner eftersom klockorna inte längre fanns där. Rhezelius bild föreställer en takryttare. En ny klockstapel byggdes 1744 av byggmästaren Storker Abrahamsson. Efter att nya kyrkan togs i bruk 1822 så beskrevs den gamla kyrkan år 1839 som ”öde, lik en dyster ruin, ehuru ännu någorlunda helbregda till sina gråstensweggar och spåntak”. Den såldes för 200 riksdaler till greve Carl Mörner, ägare av Torönsborg, mot att klockaren fick fortsätta ta hö på kyrkogården. Tanken var då, att riva murarna och använda dem som byggnadsmaterial, något som dock inte blev fallet. De kvarvarande gravstenarna och den gamla altartavlan flyttades till nya kyrkan. Sedan stod kyrkan öde även om vissa ett nytt tak över koret lades 1922. Tanken på att iståndsätta ruinen av den gamla kyrkan levde och togs upp av S:t Annas kyrkoherde Carl-Lennart Fogelberg. Han lyckades entusiasmera sockenborna till ett renoveringsprojekt som påbörjades 1963 och avslutades 1973 med att ett nytt altare murades upp. Ingenjör Ture Jangvik gjorde ritningarna. Det var endast kyrkans korparti som fick ett nytt tak och inreddes, medan långhusets kvarstående murar nedtogs till ca 1,5 meters höjd 1968. 1997 förbättrades gamla kyrkan, så att den numera kan användas året om. I kyrkan finns en liten orgel, byggd av John Grönvall, Lilla Edet. 1983 byggdes en ny klockstapel vid gamla kyrkan. Till denna skänktes en klocka, som tidigare använts vid Capella Ecumenica. Stora kyrkan Redan 1779 yttrade synerätten vid sin besiktning att en ny kyrka borde byggas på en bättre plats, men det skulle dröja lång tid innan detta kunde förverkligas. 1784 påmindes församlingen om detta, men då klagade man över missväxtår och fattigdom. 1786 fattades beslut om att framköra sten, och greve Gyllenstierna skänkte plats ”i Capell-ängen midt emellan båda sjövikarna, beqvämlig både för södra och norra skjärgården.” Ritningar till en ny kyrka uppgjordes redan 1788 av länsbyggmästaren Casper Seurling i Linköping. Men i juni detta år utbröt det som kallas för Gustav III:s ryska krig och i oktober beslöts om kyrkobygget ”att hafwas anstånd tils längre fram och krigsoroligheterna stadna”. Att åter komma igång med byggprojektet visade sig ta lång tid. 1804 påminde biskop Lindblom församlingen vid sin visitation i Skällvik och S:t Anna om att återuppta kyrkbygget. Grevinnan Eva Maria Gyllenstierna skänkte 1806 1000 riksdaler riksgälds till kyrkan, mot villkor att byggandet återupptas. I december 1817 beslutades om att äntligen komma igång med bygget. Man beslutade att som grund använda de stadfästa ritningarna från 1788, med vissa justeringar. Ritningen var i sin tid 1788 men något föråldrad 1820. Kyrkobygget påbörjades hösten 1820 under ledning av länsbyggmästare Johan Holmberg. I september 1821 var murarna färdiga men fönster saknades ännu, predikstolen var inte klar och kyrkan skulle målas. Kyrkan var klar för gudstjänstfirande första söndagen i advent 1822 – ej 1821 som uppgivits i tidigare kyrkobeskrivningar. Den högtidliga invigningen ägde rum 15 augusti 1824 av biskop Marcus Wallenberg assisterad av åtta andra präster. Ryttmästaren greve Gustaf Stellan Mörner på Torönsborg hade ordnat så att 12 musiker från Livgrenadjärregementena i Linköping under ledning av tonsättaren och klarinettisten Bernhard Henrik Crusell medverkade med ”en vacker kyrko-musique”. 1877 fick kyrkan värme när Gurneyska ugnar installerades. 1915 beslutades om en renovering som bl.a. skulle omfatta nytt golv och nya bänkar samt inre ommålning. Ett fullständigt förslag upprättades av arkitekten Gustaf Linden som genomfördes 1922–23. På södra sidan finns en liten tillbyggnad som kallas för lillkyrkan eller grevekyrkan. Den räknades som tillhörig Torönsborgs ägare. 1959 överlämnades grevekyrkan till församlingen av Torönsborgs ägare greve Gösta Mörner. Genom utredning av en anlitad jurist, visade det sig dock att äganderätten överlåtits till församlingen redan 1857. Sakristian, som var vidbyggd på kyrkans nordsida, vållade tidigt stora bekymmer. Det gick inte att elda i kakelugnen, som fanns där. Grunden var så osäker, att den sjunkit och stora sprickor uppstod i murverket. Det rann in vatten och påverkade också själva kyrkobyggnaden. 1957 inreddes en ny sakristia under läktaren, tillsammans med en ny varmluftsanläggning. Istället gjordes uppgången till predikstolen genom kyrkomuren. Sakristian revs vid restaureringen 1961-62. 1988 fanns planer på att förminska kyrkorummet, flytta fram orgeln och istället bygga församlingslokaler i kyrkans västra del. Detta avstyrkes av länsmuseet och Riksantikvarieämbetet. Det gamla pannrummet till vänster under läktaren byggdes om till väntrum. Den senaste inre renoveringen ägde rum 1996 efter förslag av Lennart Kjellberg, KB-Konsult. Då konserverades inventarier och kyrkans väggar och tak målades om. Inventarier Altartavlan är ett verk av Pehr Hörberg 1805, alltså 17 år innan kyrkan togs i bruk. Motivet är Konungarnas tillbedjan. Motivet är baserat på ett kopparstick av Rubens. Tavlan skänktes av grevinnan Eva Maria Gyllenstierna, född Ribbing. Altarringens utsida är prydd med målningar av Bengt Frökenberg från Linköping. De föreställer scener ur passionshistorien. På altartavlans ram finns vapen för ätterna Ribbing, Gyllenstierna, Horn och Mörner. Predikstolen är tillverkad 1822 av kyrkobyggmästare Holmbergs gesäll Englund. Den gamla kyrkans altarskåp hänger sedan 1960 på kyrkans södra vägg. Altarskåpet är en triptyk med corpus och två flyglar. Huvudmotivet är en framställning av korsfästelsen, medan dörrarnas motiv är korsbärandet och uppståndelsen. Motiven på dörrarnas baksidor är betydligt sämre bevarade. Till vänster finns motivet från Getsemane där Jesus finner lärjungarna sovande, till höger då den uppståndne Jesus visar sig för Maria. På tavlan finns årtalet 1590. I kyrkan finns tio tavlor med motiv ur Bibeln målade av kyrkoherden Gustaf Leonard Lundqvist (1827–1905). Bland motiven finns Bebådelsen, Jesus går på vattnet, ängeln visar sig för herdarna och Jesus och barnen. Dopfunten av kalksten tillkom 1965 efter ritningar av Tyra Lundgren. En dopskål av silver skänktes 1666 till minne av kyrkoherden Bengt Fonthelius av hans änka och dotter. Gravstenen över kyrkoherde Daniel Gruf, död 1684, och hustrun Christina Larsdotter fanns kvar i gamla kyrkan ännu 1839. Senare kom den att flyttas till stora kyrkan. Gravstenen över inspektorn vid Torönsborg och Herrborum Anders Molin, född 1707 och död 1754 och hans maka Margaretha Elg. Golvuret som finns nära kyrkans södra ingång är tillverkad 1851 av S. Svenson till minne av kyrkoherde Jacob Berggren. Ett liknande golvur av samme upphovsman finns i Skällviks kyrka. Minnestavlan över riksföreståndaren Sten Sture den yngre och Kristina Gyllenstierna som tidigare funnits i gamla kyrkan återfanns 1912 på herrgården Björksund i Södermanland och återlämnades till S:t Anna kyrka. På kyrkans nordvägg finns ett votivskepp i form av en modell av skutan Gottfrid, tillverkad och skänkt av Olof Eklund, Lagnö 1968. Det är ett påtagligt minne om S:t Annas sjöfartstraditioner. Ljuskronan av glas är från 1738 medan ljuskronorna av mässing är från 1669 (koret), 1712, 1714, 1822, 1960 och 1961. De nyaste ljuskronorna är utformade som kopior av de från 1700-talets början. Kyrkans nattvardssilver och textilier har i flera fall skänkts från socknens herrgårdar och anknyter till flera adliga släkter. I kyrkans äldsta inventarium, upprättat 1653, omnämns en röd mässhake med Banérs och Stures vapen. Då fanns också en mässhake med tolv apostlars bilder. Bland kyrkans textilier kan nämnas ett grönt antependium, skänkt 1943 av grevinnan Ebba Mörner, en brudpäll från 1600-talet, en röd mässhake från 1743 och en svart från 1839. Nattvardskalkens fot är från 1634 och skänktes av Axel Banér och Ebba Brahe. Cuppan tillkom 1794. Det finns två oblataskar, en från 1648 skänkt av kyrkoherde Sune Eriksson och Elisabet Petersdotter, och en från 1813 skänkt av greve Carl Gabriel Spens. Vinkannan skänktes 1802 av grevinnan Eva Maria Ribbing till minne av maken, greve Göran Gyllenstierna. Kyrkan har två brudkronor. Den äldre är daterad 1638 och är av renässanstyp, och är mycket välbevarad. Den yngre från 1938 skänktes av greveparet Spens på Engelholm. Strax efter kyrkobyggnadens fullbordan påbörjades insamlingen ett orgelverk, som sommaren 1831 började byggas av orgelbyggaren P. Z. Strand och invigdes kyndelsmässodagen den 5 februari 1832. Den renoverades 1902. Orgeln var redan från början planerad att utökas med ett öververk, och blindpipor insattes som sedan skulle kunna utökas med ljudande pipor. Strands orgel väckte entusiasm hos den fransk-tyske teologen, organisten, missionären och läkaren Albert Schweitzer när denne 1922 besökte S:t Anna under en av sina föredragsturnéer i Sverige. I kyrkoarkivet finns ett brev från Schweitzer till kyrkoherde Lind i S:t Anna där han bedömer orgeln som vara, även i befintligt skick, av ”von wunderbarer Schönheit”. Schweitzer lämnade ett fullständigt förslag för renovering genom att i första hand bevara orgeln men rengöra piporna, och bygga ut orgeln med ett öververk där Schweitzer också ger förslag på lämpliga stämmor. Att byta ut den gamla orgeln mot en ny fabrikstillverkad skulle vara en ren dårskap, enligt Schweitzer. En ombyggnad skedde 1922, men orgeln i sitt nuvarande skick är ett resultat av en större ombyggnad 1968, utförd av orgelbyggare Richard Jacoby, Farsta. Orgeln har 16 stämmor. 1979 invigdes en kororgel i form av ett continuo-positiv, tillverkat av Åkerman & Lunds Orgelbyggeri. Denna orgel har fyra stämmor och tillkom på initiativ av kantor Per Gunnar Pålbäck. Kyrkklockorna är båda flyttade från den gamla kyrkan. De är gjutna av Gerhard Meijer. Storklockan göts 1737, medan lillklockan från 1743 nämner i sin inskription freden med Ryssland och den nye tronföljaren Adolf Fredrik. Blinduret på tornet ersattes 1975 av ett riktigt tornur från AB Westerstrand & Söner. Kyrkogården Kyrkogården kring den nya kyrkogården beskrevs som så stenbunden, att arbetet med att iordningsställa kyrkogården kostat lika mycket som kyrkobyggnaden. Flera av de stora träden som finns kring kyrkogården torde vara identiska med de som planterades av kyrkoherde Berggrens trädgårdsmästare på 1830-talet. På kyrkogården finns två gravkor från 1800-talet, och en bisättningskammare från 1931 som anknyter i stil till kyrkan och gravkoren. Kyrkogårdsdelen norr om kyrkan invigdes 1987. Minneslund finns vid den gamla kyrkan. Källor och litteratur: Antikvarisk-topografiska arkivet, Stockholm S:t Anna församlings kyrkoarkiv, Riksarkivet (Landsarkivet) i Vadstena Östergötlands museums arkiv, Linköping Cnattingius, Bengt: Sankt Anna kyrka. Linköpings stifts kyrkor 1971. Hovstadius, Barbro: Brudkronor i Linköpings stift. Förvärv form och tillverkning intill år 1800. Nordiska museet 1975. S:t Anna gamla kyrka. Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2005. Östergötlands länsmuseum S:t Anna kyrka. Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2005. Östergötlands länsmuseum. S:t Anna kyrkogård. Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering 2006. Östergötlands länsmuseum. Södling, Dag: Kyrkorna i Sankt Anna. Söderköping 1994.

Kommun

Söderköping

Typ

Kyrkor i Söderköping

Koordinater

58.34430, 16.70431

ID

fkqtd3dzhs · även Wikidata Q10661322

I närheten