Börrums kyrka

Börrums kyrka är en kyrka i Söderköping, byggd 1718. Adressen är Börrums kyrka 1, 61499 Söderköping. Här finns toalett och parkering.

Hitta hit

• ✓ toalett
• ✓ parkering

Beskrivning

Socknen Namnet Börrum kommer från det närbelägna tidigare säteriet Börrum, som omnämns första gången 1439 som Byarum. Namnet, som finns i flera varianter i Östergötland och Småland, betyder ”gårdstomt” eller kanske ”plats för äldre bebyggelse”. Om det senare är fallet, så har platsen ursprungligen haft ett annat namn. I äldre skrifter påstås ibland att det funnits ett kloster i Börrum. Detta är ett missförstånd, som bygger på en förväxling med cistercienserklostret Byarum i Östbo härad, Småland, som på 1200-talet flyttades till Sko i Uppland. Något ”Börrums kloster” har alltså aldrig existerat! Landskapet är omväxlande med skogsmark och åkermark. Mitt i socknen ligger Nöstebosjön som i början av 1900-talet sänktes för att användas som åkermark. Något förvånande är att Börrum, som ligger så nära kusten, bara har ett mycket kort stycke som gränsar mot havet. Byggnaden söder om vägen är den gamla kyrkskolan, hitflyttad från Petängen på 1870-talet, och efter nedläggningen 1961 använd som bygdegård. Börrums församling har alltid varit liten till ytan och befolkningen har aldrig varit stor, som mest omkring 600 personer i slutet av 1800-talet. Församlingens begränsade och långsmala geografiska utbredning var länge ett problem. Redan 1852 behandlades ett förslag om att reglera gränserna mot S:t Anna och Skällvik, där hemman skulle byta församlingstillhörighet så att de skulle tillhöra sin närmaste kyrka. Några hemmanflyttades verkligen. Så sent som 1912 fruktade Börrumsborna att de skulle tvingas stänga sin kyrka och att församlingen skulle upphöra. För att förhindra detta skedde en uppvaktning hos kung Gustav V. Först 2002 blev Börrum en del av S:t Anna församling och sedan 1 januari 2010 en del av Söderköping S:t Anna församling. I Börrums kyrka hålls söndagsgudstjänst ungefär en gång i månaden. Kyrkan är också populär för dop och vigslar. Börrum före 1718 Tillkomsten av Börrums kyrka och socken är intimt förknippade med den närbelägna gården Börrum, som den 15 oktober 1608 förlänades till riksrådet Jöran Claesson Stiernsköld (1552-1611). De på gården boende skattebönderna utlöstes och Stiernsköld uppförde förmodligen säteriet, som omtalas 1632. Börrum tillhörde 1635 sonsonen Claes Stiernsköld. Den senares uppfostran hade letts av informatorn Erik Bröms, en prästson från Hälsingland, som i belöning fick motta Börrum, där han var bosatt från 1637. Erik Bröms blev med tiden hovrättsassessor. Han adlades 1645 med namnet Rosenhielm. Erik Rosenhielm bytte 1646 till sig även det fjärde hemmanet i Börrums by. Tre av hemmanen reducerades till kronan 1683 men tillerkändes 1692 tillsammans med Ramsdal sonen Per Rosenhielms änka Vendela Canterstierna för livstiden. Den sistnämnda kom att bli stadigvarande bosatt på Börrum. Börrums första kyrkobok vet berätta, att det före kyrkans tillkomst ”något öfver Nittijo Åhr, uti en Sahl, som ännu deraf kallas Kyrckio Sahlen” hållits gudstjänst. Johannes Terserus, biskop i Linköpings stift 1671-1678, invigde kyrkogården, där kyrkan sedermera kom att byggas. Börrum tillhörde Mogata socken, och till moderkyrkan är det drygt 17 km. De boende i Börrum hade faktiskt något närmare till Skällviks kyrka. Vid biskopsvisitationen i Mogata 1695 beklagade sig ombuden från Börrum över att gudstjänst vid Börrum ”icke blifva ofta förrättad, begiärandes att det oftare må ske, och the slippa till att resa den långa vägen till Mogata, hvilket dhe ej förmå med sina barn när the skola christnas, och theras döde begrafvas”. Kyrkobygget År 1718 skrev fru Vendela Canterstierna på Börrum och fem allmogemän till Linköpings domkapitel, och begärde att få uppföra en kyrka. I skrivelsen påpekas särskilt, att ”wij redan någorlunda ährom försedde med de ornamente dertill requireras nembl. Kalk Mässehake och Bibell”. Domkapitlet måste i sin tur skriva till Karl XII, som vid denna tid var enväldig monark. Kungen gav sitt tillstånd och kyrkan byggdes så snabbt att den stod färdig att invigas den 29 juni 1718, Persmässodagen, av prosten Simon Löfgren i Söderköping. Vid invigningen kan man räkna med att kyrkan hade en mycket enkel inredning. Kyrkan kom snart att få åtskilliga prydnader, främst genom gåvor av herrskapet på Börrum liksom av andra församlingsbor. Vendela Catharina Rosenhielm med make assessor Gustav Adolf Forss visade stor frikostighet och kom att skänka nattvardskalk, patén, vinkanna och oblatask av silver, två ljusstakar, röda och blå mässhakar, mässkjorta, antependium och dyna på altaret, en ljuskrona och lillklockan. I testamente efter Vendela Catharina Rosenhielm, som avled 1757, erhöll också kyrkan frälsehemmanet Börrum, men testamentet hade inte bevakats utan hemmanet återvanns från kyrkan av assessorskans sonson, fänriken Per Wärnschöld genom Göta hovrätts dom år 1771. Per Wärnschöld tog också tillbaka en kollekthåv som farmodern skänkt till kyrkan. De täta banden mellan gården och kyrkan visas av att församlingen inte blev lagfaren ägare till kyrka och kyrkogård förrän 1949, då fru Elsa Graffton på Börrum överlämnade gåvobrev på marken. Kyrkan och socknen kallades ursprungligen S:t Peder, kanske efter mönster från S:t Anna. Namnet S:t Peder föll ur bruk vid 1700-talets slut. I kyrkan finns ett kopparstick med ”Ste Peders Conterfait, med förgyld ram och glas före”, skänkt av jungfrun Catharina Holm år 1739. Byggnadshistoria Kyrkan är byggd av timmer, med rektangulär planform och rakslutet kor, vitputsade fasader och ett tegeltäckt sadeltak. Den har bevarat sin ursprungliga form och delar av 1700-talsinredningen, men som vi ser den i dag är den i mycket präglad av renoveringar, framför allt den stora renoveringen 1922-23. Ändå har många sett kyrkan som ett karolinskt rum. Den ursprungliga kyrkan var liten och enkel. Vid sidan av kyrkan uppfördes ett gravkor ämnat för Vendela Catharina Rosenhielm och Gustav Adolf Forss. Gravkoret är till skillnad från kyrkan murat i tegel. Klockstapeln byggdes år 1726. År 1736 uppfördes en sakristia och 1748 ett vapenhus i väster. 1807 bestämdes att hålla eld i sakristian under den kalla årstiden ”till förekommande af all skada för prästerskapets helsa”. Klockaren fick i uppdrag att noga se till ”vid Gudstjenstens slut väl utsläcka, så at ingen fara af vårdslöshet i denna del må förorsakas”. 1809 lades tegeltak på kyrkan, då tegel skänktes från grevinnan Gyllenstiernas tegelbruk på Thorönsborg. Fram till första hälften av 1800-talet så fanns ett plant innertak indelat i stora rutor målat i en mörkblå färgton som anslöt till bänkinredningen. 1838 hade kyrkvärden, gästgivaren Nils Nilsson i Häljelöt på eget initiativ tillkallat målaren Carl Ringstrand att måla kyrkan invändigt. Sockenstämman inställde dock målningsarbetet, men år 1849 beslutades om en större reparation ”för att giva kyrkan ett prydligare utseende”. Kyrkan reveterades och målades om, och fönster och dörrar nygjordes under sommaren 1850. Vid denna tid fick också kyrkan sin nuvarande altartavla och det plana innertaket ersattes av det nuvarande tunnvalvet. I början av 1900-talet var kyrkan i ett dåligt skick att det var fråga om att antingen överge kyrkan eller göra en större renovering. Kyrkans skröplighet framgår av några bilder, som förvaras i sakristian. Nu beslutade man sig för att säkra kyrkan för framtiden. De omfattande renoveringsåtgärderna genomfördes åren 1921-23. Kyrkan var i sämre skick än vad man trott, den saknade nästan helt grund och fick ny grund och stenfot och marken täckdikades. Ett stort arbete var att rikta upp hela kyrkan. Sakristian nybyggdes helt, där det användbara gamla virket återanvändes. Även vapenhuset blev nästan helt nybyggt. Kyrkan fick också värmeanläggning genom varmluftsapparat från Ebbes Bruk. I det inre målades kyrkan helt om efter mönster av äldre målningsspår. Den gamla predikstolen befriades från sex lager färg från olika tider. Arkitekt för hela ombyggnaden var den välkände kyrkoarkitekten Knut Nordenskjöld, men det praktiska arbetet utfördes till stor del av Börrumsborna själva. Än idag är det 1921-23 års renovering som präglar kyrkan, med den färgsättning som då gjordes. Den senaste renoveringen genomfördes 1995 under ledning av byggnadsingenjör Lennart Kjellberg vid KB-konsult och omfattade bland annat fönsterrenovering, nytt golvbjälklag, ommålning av interiören enligt befintlig färgsättning och konserveringar. Konserveringsåtgärderna utfördes av Eva Ringborg. Kyrkan fick först på 1990-talet elektrisk belysning. Inredning och inventarier Ett karaktäristiskt inslag i interiören är bänkinredningen. De två främsta bänkarna bär ätterna Wärnschöld och Rosenhielms vapen. Lägg märke till att alla bänkrader är försedda med gårdsnamn, något som bara finns kvar i ett fåtal kyrkor i Linköpings stift. Den nuvarande altartavlan ”Låt barnen komma till mig” är målad 1850 av konstnären Anders Ferdinand Södergren från Norrköping (1811-1892). Östväggens tre fönster har färgat glas efter ritningar av arkitekten Knut Nordenskjöld 1921. Predikstolen är äldre än kyrkan. Den är från 1700-talets början och fanns ursprungligen i Törnevalla kyrka, men köptes till Börrum 1744. Den är troligen tillverkad av bildhuggaren Ramund Bangell i Söderköping, som tillverkat Gistads kyrkas altaruppsats och predikstol. På korgen finns skulpturer av evangelisterna. Dopfunten i ek är skulpterad av Georg Magnusson 1964 efter en ritning av arkitekten Kurt von Schmalensee. I kyrkans ägo finns en dopskål av tenn, tillverkad 1799 av Johan Philip Kruth i Norrköping. Nattvardskalk och patén är från 1744, medan oblatasken är från 1752, tillverkad av Johan Pettersson Berg, Norrköping. En vinkanna tillverkad 1624 skänktes 1755 av fru Rosenhielm. Vid ett inbrott 1973 stals två silverljusstakar skänkta av Gustav Adolf Forss, liksom en brudkrona från 1937, som var skänkt av Börrums SLKF. Ljuskronan av kristall skänktes 1849 av gästgivaren Nils Nilsson i Häljelöt och snickaren Carl Fredrik Widgren i Sjögerum. I kyrkan finns ett antal ljusstakar av både malm, mässing och tenn. Som tidigare nämnts var Vendela Catharina Rosenhielm och hennes make Gustav Adolf Forss generösa donatorer till Börrums kyrka. Av textilier skänkte fru Rosenhielm en svart mässhake år 1755. Den är prydd med hennes initialer WCRH. Av äldre textilier bör också ett blått antependium från 1700-talet nämnas. I dag används en vit mässhake från 1981. Kyrkans första orgel inköptes 1836 begagnad från handelsmannen Wickström i Valdemarsvik, och förbättrades av orgelbyggare Anders Jonsson i Ringarum. Det ersattes 1871 med ett nytt verk, troligen tillverkad av orgelnist Dahlström i Gusum. Orgeln från 1871 ersattes 1923 med ett verk tillverkat av P. Furtwängler & Hammer i Hannover. Denna orgel utdömdes på 1960-talet, och 1968 ersattes de med en orgel tillverkad av Richard Jacoby i Farsta, som tidigare stått i den så kallade bondkyrkan eller portkapellet i Nydala. Även detta verk visade sig ha en kort hållbarhet, och sedan ett antal år kan det inte användas. För närvarande (2012) används ett elpiano för kyrkomusiken. Den stora klockan i klockstapeln är ”förskaffad av Höga Överhetens skänkta metall och Församlingens sammanskått” vid kyrkans tillkomsttid. Den mindre klockan skänktes av assessor Gustav Adolf Forss och fru Vendela Catharina Rosenhielm år 1747. Källor: För denna kyrkobeskrivning har det mesta av relevant material i Börrums kyrkoarkiv, förvarat i Landsarkivet i Vadstena, genomgåtts. Dessutom har uppgifter hämtats ur Linköpings domkapitels arkiv, även detta i Landsarkivet i Vadstena. En äldre beskrivning av Börrums kyrka utkom 1971, av landsantikvarie Bengt Cnattingius. En modern kulturhistorisk bedömning av kyrkan finns i Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2005: Börrums kyrka av Östergötlands länsmuseum. En utförlig redogörelse för 1922-23 års restaurering, liksom om kyrkans äldre historia finns i ”Ett och annat om Börrums kyrka och dess restaurering 1922-1923” av E. H. Wahlberg i S:t Ragnhilds Gilles årsbok 1926. En skildring av Börrum är boken Börrumsbilder från fem sekler (1977) sammanställd av grevinnan Louise Montgomery f. Mörner med bidrag från flera författare. Uppgifterna om Börrums säteri är hämtade ur Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, del 3 av Johan Axel Almquist (1947). Dessutom har Den introducerade svenska adelns ättartavlor av Gustaf Elgenstierna rådfrågats. Börrums kyrka Carl-Johan Ivarsson Linköpings stifts kyrkor Korta vägledningar utgivna av Linköpings stifts kyrkobeskrivningskommitté: Lennart Arfwidsson, Jan Eriksson, Robin Gullbrandsson, Bengt Häger, Gunnar Lindqvist, Anita Löfgren Ek, Gunnar Nordanskog och Per Olof Ringquist.

Kommun

Söderköping

Typ

Kyrkor i Söderköping

Koordinater

58.34566, 16.59825

ID

fk2a5p31z1 · även Wikidata Q10438754

I närheten